Ur en ordblind poets dagbok.

Vid lägerelden syntes tvenne muggar av tenn. Skummet i rommen med sjörövaranor skvalpade i takt med konfusionen. Lidande vaknar i gryning när känslokyla lägger sitt duschdraperi på sommaräng. Lida. Lida. Lida i kyskhet utan membran.
Vikingatår på prinsessans lår. Ljummet på stommen till tavlan med tranor på träskgölens stränder. Kvidande pissmyror slaknar av nordanvinds piskande order. Lida. Lida. Lida. Lida i kyskhet utan membran.
Kom till mig, fiolsken, Spela upp till morgonvals! Rasten i min skröna gjordes under vånda. Trasten i min saga flög dit av sig själv. Fast det är en fågel, så gjordes den en måndag,
Lasten gör mig strikt, en kontrollerad verbal älv.
Regler!
- Släpp mig lös
Du är samma psalm som min farmor lärde mig i ottan 1968. Jag har förändrats men oavsett min palett är du som förr. Idag skriver jag om fiolskenet i mitt sinne men inser att innan jag somnat om är det Assars violinljus som blivit inne och av min innovation återstår bara en dimma av vattenmolekyler från forna tider. Kanske någon bjuder upp mitt spöke till nästa julsaga?

Din största fiende är jantelagen Din bästa vän är spegeln. I morgon är början på det du bör avsluta innan kvällen.
- Flera gånger.
Acceptera att jaget styr över detet och att båda styrs av dig.
- Schizofren?
- Nyttja det till din fördel.
- Kluven mellan flera konstformer?
- Välj dem alla!
- Ont om tid?
- Sluta arbeta!
- Samlar du på något?
- Gravera in ditt namn på varje enhet! Folk måste få chansen att lära sig att du finns!
- Hämmar äktenskapet konstutförandet?
- Skaffa dig konkubiner och lämna dig själv. Frun kan du behålla, de lägger sig oftast inte alltför mycket i mannens intressen, det kan man leva med.

Snaggade håret för att kunna krypa djupare in i intet. Slaggade med huvudet på låret för att kunna stryka utan att handflatan slinter. Vem är man att veta om han duger? Vem är kvinnan som vet att hon är den rätte?
Jag skapade något av humus och det stycke revben som lossnade från min bror när hans plånbok slet sig från kopplet i Sollentunanatten. Hoppades på perfektion men insåg att cirkusen inte rymde en sådan avart till kvinna som skulle kunna tillgodose mina intentioner om begreppet framtid. Det blev tandlossning i kärlekens kölvatten.

Jag håller dig i håret Vi ser våren genom gallret till el-grillen som står uppställd mot ruttenheten i ditt balkongräcke. Inget täcke. Allt går att se, vare sig man vill eller inte.
Vi störs inte av myggorna eller styggorna, de kvinnovarelser som ser på oss genom den genomträngande smstjänst som fungerat som det kaffefilter där du slussades ut och hamnade i min famn.
- Gå och lägg dig! Jag vill inte mer. Gå och lägg dig. Jag ska kolla dagens dubbel.

Ett tag, såg jag bara det svarta i din klänning. Ett tag var mina blickar riktade mot demonerna, jag såg bara eldsflammorna och röken från ditt kön. Ett tag, låg jag i min ensamhet och växte. Ett tag var mina pengar det enda hårda. Matthet i blick och en hårsmån från döden. Vatten. Eld. Växtvärk. I morgon låter det höra sig. Ett tag, såg jag bara det svarta i din klänning. Ett tag var mina blickar riktade mot demonerna, jag såg bara eldsflammorna och röken från ditt kön. Nu ser jag bakom mörkret.
Bland kossor och siameser med fotograferande kineser, gav jag ifrån mig en fnysning trots slappa axlar. Slösnuvan slår mina tarmar till tomatismos och jag klär mig i fnysnucka från staden Tamir strax nedanför mina fötter. Det är sant. De bugar idag också, dessa hinduer.
Röllonet viker sig för trycket och och och. Massorna jublar, har aldrig sett VM i ishockey men gillar en nyslaktad tigerschal. Kassorna trugar på dig från elevhem, till killar som vill ha nytt könsfodral. Du tackar ja av dumhet men sväljer livet för visdom. Jag har redan glömt dig på planet, på väg till en annan planet
Löpande utgifter förorenar mina lungor. Sökmotoriska besök trillar in på min tallmatta från i våras. Nunneklosterliv för en ensam munk ger sommardäck i förtid. Sakta i backarna på grund av gravitationen gör proteinleveranserna långsamma. Jag önskar jag vore Bertil. Eller Erik.

I morgon köper jag bensin i min hemstad.
- Till grannens bil.
Vill inte köra själv. Får inte runt säkerhetsbältet. Dessutom är det svårt att lära växelspaken röka. Man ska ju ha två händer på ratten.
Travkung har jag blivit. Nja. Snarare kompis med Harry Boy, killen som kan. Köpte mandariner och vispgrädde för vinsten.

Regelboken. Mamma sa. Pappa sa detsamma, för han körde långtradare. Tack detsamma sa jag. Sven svor. Han hade just kallat mig finndjävel. Lägga pussel är jag bra på. Blev tvungen att lära mig. Mamma var ju på Bingo. Med morbror min. Brandstegen var bra när man skulle bajsa. Men svår att bemästra på vägen tillbaka. Sov ofta på utedasset. Listan kan göras lång. Vill inte. Drömmer redan mardrömmar om vad sonen skall skriva i sin! Den som uppfann skrivkonsten Uttalade en förbannelse, kraftigare än outspädd citronsaft. Vi kommer aldrig någonsin att kunna glömma utan att förinta.

Att bli kallad Forsberg är det värsta min son vet. Själv ser jag ordet självsäker som en svordom. Vi har lätt för det. Att smutsa ned. På någons bakgård. Tvättar sällan fönstret utåt.
Avtrycken fanns ju på insidan och det regnar i morgon, sa någon i går med ett alltför självsäkert tonfall.

Jag älskar fula ord. I sängkammaren På kafferasten. Det sistnämnda ger rummet en patriarkalisk atmosfär. Får mig att känna mig som en man. Jag sjunger bara fraser skrivna av andra. Tänk om man ändå vågade använda ord som slyna, bög eller dynghög! Rosor är vanligt förekommande i versform, trosor existerar knappt.
Någonstans där ute står han eller hon redo med en hel arsenal av fula ord. Skynda er! Ät er mätta på det censurerade. Bläddra fram till nästa sida!!

Bakom timrade väggar slöt ögonen in intryck för mig. Bakom timrade väggar föddes den första tanken. Jag visste aldrig. Hon visste inte heller. Bakom timrade väggar slogs viljan medvetslös. Bakom timrade väggar kräktes dåtid framtid, gårdagsskymning smekte nutidsgryning. Mörker dolde spindeln på fönsterblecket. Utan att förta sig gled den ned på tuvorna framför rökbastun. Skuggor från sollösa skogen vandrade in på livet. Det sista vittnet i klorna på en oskyldig mördare. Nu vet ingen hur jag blev jag . Skitsamma. Ingen har någonsin brytt sig.

Du måste komma inifrån. Du måste krypa in under huden. Du måste. Du måste. Du måste!
- Om jag vill vara fri från plikter?
- Om jag vill skjuta den jag anser bör skjutas?
- Om jag vill?
- Om jag vill!!

Vi måste lära oss dyslektisk prosa. Utan början med start mitt i slutet utan fortsättning i början. Då kan vi utvecklas till litterära fjärilar! Vi kanske dör efter en sommar men lämnar efter oss en bok. För att komma dit måste vi förmodligen uppfinna en ny typ av partitur. Ett nytt sätt att skriva samma gamla historia. Få göken att sjunga annorlunda så att färre förstår.
- Vi måste föda.
- Göda nya grubblare och DÖDA! Alla dystra sinnen.

Stene från stenar o Leif från Rudbeck är lika med en kakofoni av hönor från en trappa av oktaver på spishyllan hemma hos någon som verkligen bryr sig om dessa kräk som diktar om en annan verklighet som inte finns varken därute eller i någon annans garderob som blivit länsad på sidentrosor och hattaskar från farmors tid som prostituerad i London!
Skrapaskrapaskrapa tända cigarrett köpa tändare eftersom den tidigare blivit äldre och inte vill leka med trissbeläggningen i magen, andas in o andas lite sämre ut, col kallas det och sedan skrapaskrapa skrapa, kommer o tänka på vintern 1965 när jag landade med pungkulorna runt äppelträdet som moder natur placerat i min snara framtid för att plåga.
Skrapaskrapaskrapa för att vinna tid i tiden som komma skall skällde hunden och gav mig en inblick i den lydnad som jag så långt visat mot mina arbetsgivare som alltid sett ned på mig och hånat mina försök att bli självständig, någon med en egen vilja som jag anammat från någon manlig förebild, kanske rentav innan jag stiftade bekantskap med äppelträdet som var den förste att kuva min manlighet på allvar.
Skrapaskrapaskrapa för att hitta triss i lycka, vilket verkar vara i det närmaste utopi för en disktjänsteman på pizzeria Papillon i Sala som aldrig sett större sedlar än tusenlappar i någon annans plånbok av krokodilskinn.

Jag såg siffrorna på den digitala panelen. De styrdes av kablarna i min hand som darrade av kylan i din blick som krävde upprättelse.
- Ingen.
- INGEN!!
- Ingen!

Så sa du till mig, innan jag såg honom. Lång och ståtlig. Lite skrattretande med sitt el-aggregat i handen. Jag visste att jag inte skulle gå igång ikväll. Jag visste att i morgon skulle jag vara en sång.

Den var inte så stor. Kraven. Pressen. Den hårda arbetsdagen. Dem kom man inte lös ifrån, trots de räfflade sandalerna. Den var verkligen inte stor. Alla ville se den röra sig. Alla ville se den höra sig. Jag var offerlammet, trots mitt dubbelmord.
Poseidons undersåtar har slutat simma, jag ser bara imma, dräglet hänger på min underläpp, påminner om kablarna jag hade i munnen för en stund sedan.
Den var inte stor. Jag fick ont i ryggen. Inte svansbenet. Inte nackkotorna. Inte den här gången. Jag skadade ynkryggen. Han som alltid fick stryk i årskurs två…

Lystenheten väcker lustenheten. Begäret skapar besväret. Ingen kan förstå. Ingen vill förstå vad svag en riktig man blir av att få fläskkotletter iförda i stringtrosor på en lördagsmorgon!
Ja. Jag har varit på en lyckad fest.

Jag läste tankar jag fräste tankar jag låste in mig för att inte göra illa någon. Den oskyldige, den skyldige, oskulden, diktatorn, frälsaren eller mig själv. Allt är mig likgiltigt!
_____________________________________________________________________________________________