Natten delade på oss
Du flög till London och jag steg upp till ännu ett vintrigt Västerås
Du avnjöt en Lasagne på ett av de större hotellen,
jag tog emot en utskällning för min försovning
och allt var annars bra.

Jag kom hem igen klockan fyra,
du hade redan flyttat
och det enda som påminde om att du någonsin funnits var en liten väska med de parfymprover
som du brukade sälja till lättlurade grannar

Jag sniffade på doften av ett bedrägeri

Vi seglar in i natten som unga
Och kommer åldrade ut i ljuset
Kunde inte se innan
Kan inte se nu
Men drömmer
DRÖMMER
Om vad som skall komma

Jag saknar hans talong... Skriven av Ninashine.

Jag saknar hans talong
I min ungdom var det alltid han som ledde mig.
Staketet,
som på ett så effektivt sätt skärmade av våra världar från varandra,
tillät oss ändå att beröra varandras fingrar,

Vi såg aldrig verkligheten.
Bara den förbannade bollen,
som flög dit den ville,
inte dit jag siktade,
eller dit han manade den.

Nu är allt försent.
Publiken har gått hem,
och den egna viljan är inte stark nog
att styra bollen i den riktning som den borde ta

Och han:
Fanns aldrig på riktigt.
Utom den gången,
när jag skulle bli ansvarsfull.
Stanna hemma för att läsa läxor.
Det slutade med att jag blev mamma.

Och han blev postgiropappa.

BRÄND!

Inne i mig.

Här inne i lilla Nina bor Leif.
Han har ett eget litet rum i mitt hjärta,
som är så härdat och skört,
att om jag blir förälskad, så bajsar jag grus.

Leif är bitextuell.
Han påstår sig, till skillnad från andra män, förstå alla de dolda budskap som finns gömda i kvinnliga författares texter.
Han har avsagt sig det arv,
som det så kallade ”patriarkatet” skänkt dem.

För att förstå kvinnan bättre, skapade han mig.
Leffe ägnade mycket tid åt att läsa romaner av, och med kvinnor.
- Kanske för mycket?
Han skrev kärleksnoveller under pseudonymen Margareta Diktare,
i sina första trevande försök att förstå.

Leif säger att feminism inte är synonymt med Gudrun Schyman.
Eller med att kalla alla män för svin.
Leif säger, att feminism handlar om att arbeta för lika villkor.

Den feminismen som mitt alter ego Leif representerar,
har också ett ansikte enligt honom: Han kallar feminismen för Ernst Ahlgren.

Ernst Ahlgren, eller Victoria Benedictsson, om ni så vill,
skapade karaktären Axel Möller i sin roman ”Pengar”.
Han är en yngling som drabbas av förbannelsen att leva sitt liv under de förutsättningar som råder för en 1800-talskvinna.
Detta leder till ett moraliskt förfall och i längden till hans död.
Victorias poäng: Ingen, vare sig man eller kvinna,
kan leva under sådana förhållanden!

Axel Möller var en projektion av Victoria Benedictsson,
som upplevde den kuvade kvinnans vardag i verklighetens 1800-tal.

Genom att ge ut boken under ett manligt namn,
fick Victoria förutom kvinnorna som slukade romaner, en ny läsekrets,
som för första gången kom i kontakt med en problematik av det här slaget.
- Männen.


Men det skulle inte ske någon förändring på länge.
Männen led av sin litterära syfilis: bitextualiteten!
Det dolda budskapet gick dem förbi.

Precis som Axel var en projektion av Victoria, så är jag en projektion av Leif.
Genom att skriva som en kvinna,
Hoppas han på att fördjupa sin insikt;
sin kunskap om den fördolda värld som finns inne i oss.

Om detta lyckas kommer jag att dö, precis som Axel Möller,
och Leif kommer att återuppstå,
efter att ha nått sin så hett eftertraktade upplysning.

Vi kan aldrig skapa ett jämlikt samhälle,
genom att låta kvinnor strida för lika rättigheter,
utan att fråga männen om deras synpunkter.
Jämlikhet handlar om att förstå varandra,
och det kan endast uppnås,
genom att visa det motsatta könet ett annat intresse,
än bara det som berör själva fortplantningsprocessen.

I går lät jag honom hållas
I vinternatten lyfte han sitt ben
Och sköt kaskader på en lönn som sett August Strindberg

I går gav jag honom lösa tyglar
och såg på
när han sprang mot bussen
som försökte fly ifrån min verklighet utan framgång

Jag köpte en biljett till himlen
men min gud var inte hemma,
fast jag såg hans tår i brevinkastet

Nästa morgon var det vinter

I veckor har jag sparat på en femma
I dag köpte jag en chokladkaka
I morgon skall han få den
Om jag lyckas låna till ett frimärke

Undrar om han minns mig
eller om han inte vet
att jag

fanns
finns
eller borde vara
fast jag inte är

Han är min dröm
och min mardröm

Jag är rädd för den svarte mannen i min trappuppgång.
Rädd för att han skall söka upp mig,
innan jag konfronterats med honom,
och förklarat min kärlek.

Turistguide i svensk politik.

Turistguide i den svenska politiken

Det är inte sant,

att vi lever i en demokrati

Om vi alla är lika, vilka är då vi?

Jag lever i en fattigdom,

som bara finns i forna Kongo

Och när jag börjar förklara,

ser Svensson på mig

som om jag vore en mongo



Jag kan inte rösta vänster,

för jag söker jämlikhet

Kan inte acceptera att manshat faktiskt finns,

som en välbevarad feministisk hemlighet



Socialdemokratisk välfärd,

finns bara för de rika

Men i verklighetens Sverige är vi inte lika

Där finns folk som tror på arbetets magi,

att skatt är svaret på alla frågor

Alla skall betala för att få,

ingen annan lösning finns att nå

Att betala för en annans nöd?

Varför?

Det kan bli ens egen död!



Att det kostar bara två ynka öre

per person och år, spelar ingen roll

för den kollektiva tanken

bygger på något annat

och det är det som stör mig så förbannat!



Varför inte acceptera,

att jobb inte finns numera,

att vissa av oss måste snylta

för att kunna äta dagligt bröd.

Så om du tjänar lite mera,

för att duka upp mitt matsalsbord,

Låt det ske!



Högervindar blåsa,

I form av poliser och med EU,

men i Sverige är det halvsant,

för endast talen håller måttet

Polisstationer sopas undan,

liksom svaren på frågor om immigration

För moderaten lever det despotiska Sverige,

och adeln har kvar sin position

Då finns inte plats för flera Bernadottar,

inget rum för Ismael wahid,

det är därför som moderater bojkottar kyrkan,

en statsmakt i skymundan



Men om jag vill vara svensk,

varför inte nationaldemokrat?

Men vad är svenskt och vad är främmat?

Det är det som är dilemmat

Måste man hata någon annan,

för att älska sig själv?

Det tror dessa ideologister på

Det finns ingen likhet inför gud

Det är och har alltid varit så

Om du har ett brett pannben,

eller en näsa som är lång och krum,

så är du inte en av dem

och har plötsligt ingen plats i landet,

det gamla och det fria…



Folkpartist? Javisst!

Om du vill att människor med pengar

skall bestämma vad som är bäst,

för dem som inga har

De menar säkert väl,

men agerar för sitt eget bästa,

även om man hävdar,

att man tänker på sin nästa



Kristdemokrat blir inte aktuellt

Där finns så gamla traditioner

Även om man numera uttalar sig snällt,

Så finns där urgamla pamfletter

om abortmotstånd,

religion i skolan,

och att kvinnans plats är i köket

men visst:

I dagens synddränkta samhälle,

vore väl detta det ultimata försöket?



Miljöpartist?

Javisst!

Alla vill väl bruka såpa,

Rädda valar ur sin nöd

Alla vill väl kritisera,

när det blir någon annans död?

Här finns inget manifest

Partiet är ett ideologiskt test,

som havererar när vinden inte blåser

En vacker tanke,

utan något i tanken



Centern är som alltid i mitten

Vet inte riktigt

hur de skall rikta pitten när de pissar

Ibland känns det

som om att åren gått bonden förbi,

att det också så skall förbli,

för ingen har väl ändrat sig, så mycket

och ändå skrikit förgätmigej! enligt mitt tycke



SÅ HUR SKALL MAN DÅ RÖSTA?



Känner du någon?

Inte alla gör det

Om han eller hon är som du,

Bör du rösta på denne,

oavsett det är en han eller henne,

för i det långa loppet,

är det bara de av samma skrot och korn,

som kan fungera som en social enhet

I det långa loppet kan du bara styras,

av en individ som vet

och inte bara tror sig veta



MARDRÖMMEN:



Tänk att vissa satsar på politik,

utan vetskap om ett riktigt liv!

De kommer från ett smörgåsbord

och vill ge den fattige ett jobb…



Själv har de aldrig känt av valkar

men läst böcker och förlorat syn

anammat marxistiska filosofier och tankar,

av ännu en som stirrat sig blind på solen



DRÖMMEN:



En medborgarlön som mördar förbannelsen,

som erkänner den arbetslöses rätt att leva på din skatt

som ger föräldern rätt att stanna hemma med sitt barn

som ger pappan rätt att vara pappa

och kvinnan rätt att bli en rekorderlig man



En amnesti på alla skulder hos fogden,

uppkomna före 1990



Skrotning av begreppet AMS



Införandet av Euro



Skrotning av systemet med studielån



FINANSIERING?



Skrotning av AMS

Kostnad per skattebetalare för medborgarlön = 2öre/år!!

EU-bidrag för utrotning av begreppet arbetslöshet

Fyra små fötter.

Fyra små fötter står onaturligt stilla
De vill ju inte väcka farmor
En lönn med sin vårsav, försöker släcka värmeljuset

Fyra små fötter vänder helt om
De vill plötsligt veta:
Är du inte ledsen?

Sex tungsinta fötter går mot ett vattentorn
Nu vill de helst bada
En lönn med sin vårsav, släcker värmeljuset

Hondar kann inte praata!

Under skuggorna av trädkronor smyger mina joggingskor mot den halte bisamråttan.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
- Vem orkar bry sig när ens tillvaro rasar? ser jag honom muttra mot en steril schaktmaskin.

- Mama mia! Hundar kan inte prata!!

Under skuggorna av trädkronor,
smyger sig min hand runt en vacker kvinnas midja.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
- Vem orkar bry sig när ens omdöme sviktar? De orden kan vi läsa i varandras ögon. Just då. Just där.

- Älskar du mig? frågar hon försynt.

Jag knäpper mina byxor och säger: - Voff!

- Mama mia! Hundar kan inte prata...

Och så tar vi våra cyklar.

Ajomies, älä kiirehdi suotta...

Ett makalöst parti
Jag når inte fram till körsvennen
Ajomies älä kiirehdi suotta...
Allt jag gör har han förutsett...
Pakoon ei pääse kohtaloaan...
Och plötsligt är jag ensam på det vidstäckta fältet som kallas världen...
I mitt knä ligger det ett schackbräde som jag köpte åt honom 1969...
Elo tää juoksuhauroissa on...
Jag mår illa av rädslan...
Ensam...
meille käskynä vain kohtalon...
Spelar ett vågspel med mig själv...
Aheinen: Olet kuollut mies...
In

ser att jag är dödsdömd
Med eller utan urkraften...
Älä pyristele...
som lärde mig spela checkers.

F.ö. har nu allt nått till den punkten...

Främlingar

Det ligger en död kvinna på mitt hallgolv
Det sitter en levande man i min soffa
Jag känner ingen av dem,
men de känns vid mig

Jag vet att hon visste allt om mig
och att han inte visste något om henne

Så mycket vet jag

Nål i ögat.

Jag njuter nog av uppmärksamheten
Den där känslan av att ständigt få en kniv i ryggen
att ständigt ha prestationsångest
för tänk om det jag presterar inte längre gör er arga?

Jag hatar nog att dö stilla vid ett löpande band
Den där värken som sjunger genom hela kroppen
och inte tillåter mig att bära köttbullar i samma takt som ni
och tänk om jag säger det högt?

JAG ÄR SYRSAN!!

I din handväska finns det mycket
men ingenting som tyder på att du skulle känna mig
Bara flärd och näsdukar istället för dikter och fotografier
så ta du din cykel och rulla vidare
Jag vill stå stilla för att bli nedtrampad av någon annan...

Hur man lagar en god middag för en!

http://www.facebook.com/video/video.php?v=250047588345101&comments

Ur en ordblind poets dagbok.

Vid lägerelden syntes tvenne muggar av tenn. Skummet i rommen med sjörövaranor skvalpade i takt med konfusionen. Lidande vaknar i gryning när känslokyla lägger sitt duschdraperi på sommaräng. Lida. Lida. Lida i kyskhet utan membran.
Vikingatår på prinsessans lår. Ljummet på stommen till tavlan med tranor på träskgölens stränder. Kvidande pissmyror slaknar av nordanvinds piskande order. Lida. Lida. Lida. Lida i kyskhet utan membran.
Kom till mig, fiolsken, Spela upp till morgonvals! Rasten i min skröna gjordes under vånda. Trasten i min saga flög dit av sig själv. Fast det är en fågel, så gjordes den en måndag,
Lasten gör mig strikt, en kontrollerad verbal älv.
Regler!
- Släpp mig lös
Du är samma psalm som min farmor lärde mig i ottan 1968. Jag har förändrats men oavsett min palett är du som förr. Idag skriver jag om fiolskenet i mitt sinne men inser att innan jag somnat om är det Assars violinljus som blivit inne och av min innovation återstår bara en dimma av vattenmolekyler från forna tider. Kanske någon bjuder upp mitt spöke till nästa julsaga?

Din största fiende är jantelagen Din bästa vän är spegeln. I morgon är början på det du bör avsluta innan kvällen.
- Flera gånger.
Acceptera att jaget styr över detet och att båda styrs av dig.
- Schizofren?
- Nyttja det till din fördel.
- Kluven mellan flera konstformer?
- Välj dem alla!
- Ont om tid?
- Sluta arbeta!
- Samlar du på något?
- Gravera in ditt namn på varje enhet! Folk måste få chansen att lära sig att du finns!
- Hämmar äktenskapet konstutförandet?
- Skaffa dig konkubiner och lämna dig själv. Frun kan du behålla, de lägger sig oftast inte alltför mycket i mannens intressen, det kan man leva med.

Snaggade håret för att kunna krypa djupare in i intet. Slaggade med huvudet på låret för att kunna stryka utan att handflatan slinter. Vem är man att veta om han duger? Vem är kvinnan som vet att hon är den rätte?
Jag skapade något av humus och det stycke revben som lossnade från min bror när hans plånbok slet sig från kopplet i Sollentunanatten. Hoppades på perfektion men insåg att cirkusen inte rymde en sådan avart till kvinna som skulle kunna tillgodose mina intentioner om begreppet framtid. Det blev tandlossning i kärlekens kölvatten.

Jag håller dig i håret Vi ser våren genom gallret till el-grillen som står uppställd mot ruttenheten i ditt balkongräcke. Inget täcke. Allt går att se, vare sig man vill eller inte.
Vi störs inte av myggorna eller styggorna, de kvinnovarelser som ser på oss genom den genomträngande smstjänst som fungerat som det kaffefilter där du slussades ut och hamnade i min famn.
- Gå och lägg dig! Jag vill inte mer. Gå och lägg dig. Jag ska kolla dagens dubbel.

Ett tag, såg jag bara det svarta i din klänning. Ett tag var mina blickar riktade mot demonerna, jag såg bara eldsflammorna och röken från ditt kön. Ett tag, låg jag i min ensamhet och växte. Ett tag var mina pengar det enda hårda. Matthet i blick och en hårsmån från döden. Vatten. Eld. Växtvärk. I morgon låter det höra sig. Ett tag, såg jag bara det svarta i din klänning. Ett tag var mina blickar riktade mot demonerna, jag såg bara eldsflammorna och röken från ditt kön. Nu ser jag bakom mörkret.
Bland kossor och siameser med fotograferande kineser, gav jag ifrån mig en fnysning trots slappa axlar. Slösnuvan slår mina tarmar till tomatismos och jag klär mig i fnysnucka från staden Tamir strax nedanför mina fötter. Det är sant. De bugar idag också, dessa hinduer.
Röllonet viker sig för trycket och och och. Massorna jublar, har aldrig sett VM i ishockey men gillar en nyslaktad tigerschal. Kassorna trugar på dig från elevhem, till killar som vill ha nytt könsfodral. Du tackar ja av dumhet men sväljer livet för visdom. Jag har redan glömt dig på planet, på väg till en annan planet
Löpande utgifter förorenar mina lungor. Sökmotoriska besök trillar in på min tallmatta från i våras. Nunneklosterliv för en ensam munk ger sommardäck i förtid. Sakta i backarna på grund av gravitationen gör proteinleveranserna långsamma. Jag önskar jag vore Bertil. Eller Erik.

I morgon köper jag bensin i min hemstad.
- Till grannens bil.
Vill inte köra själv. Får inte runt säkerhetsbältet. Dessutom är det svårt att lära växelspaken röka. Man ska ju ha två händer på ratten.
Travkung har jag blivit. Nja. Snarare kompis med Harry Boy, killen som kan. Köpte mandariner och vispgrädde för vinsten.

Regelboken. Mamma sa. Pappa sa detsamma, för han körde långtradare. Tack detsamma sa jag. Sven svor. Han hade just kallat mig finndjävel. Lägga pussel är jag bra på. Blev tvungen att lära mig. Mamma var ju på Bingo. Med morbror min. Brandstegen var bra när man skulle bajsa. Men svår att bemästra på vägen tillbaka. Sov ofta på utedasset. Listan kan göras lång. Vill inte. Drömmer redan mardrömmar om vad sonen skall skriva i sin! Den som uppfann skrivkonsten Uttalade en förbannelse, kraftigare än outspädd citronsaft. Vi kommer aldrig någonsin att kunna glömma utan att förinta.

Att bli kallad Forsberg är det värsta min son vet. Själv ser jag ordet självsäker som en svordom. Vi har lätt för det. Att smutsa ned. På någons bakgård. Tvättar sällan fönstret utåt.
Avtrycken fanns ju på insidan och det regnar i morgon, sa någon i går med ett alltför självsäkert tonfall.

Jag älskar fula ord. I sängkammaren På kafferasten. Det sistnämnda ger rummet en patriarkalisk atmosfär. Får mig att känna mig som en man. Jag sjunger bara fraser skrivna av andra. Tänk om man ändå vågade använda ord som slyna, bög eller dynghög! Rosor är vanligt förekommande i versform, trosor existerar knappt.
Någonstans där ute står han eller hon redo med en hel arsenal av fula ord. Skynda er! Ät er mätta på det censurerade. Bläddra fram till nästa sida!!

Bakom timrade väggar slöt ögonen in intryck för mig. Bakom timrade väggar föddes den första tanken. Jag visste aldrig. Hon visste inte heller. Bakom timrade väggar slogs viljan medvetslös. Bakom timrade väggar kräktes dåtid framtid, gårdagsskymning smekte nutidsgryning. Mörker dolde spindeln på fönsterblecket. Utan att förta sig gled den ned på tuvorna framför rökbastun. Skuggor från sollösa skogen vandrade in på livet. Det sista vittnet i klorna på en oskyldig mördare. Nu vet ingen hur jag blev jag . Skitsamma. Ingen har någonsin brytt sig.

Du måste komma inifrån. Du måste krypa in under huden. Du måste. Du måste. Du måste!
- Om jag vill vara fri från plikter?
- Om jag vill skjuta den jag anser bör skjutas?
- Om jag vill?
- Om jag vill!!

Vi måste lära oss dyslektisk prosa. Utan början med start mitt i slutet utan fortsättning i början. Då kan vi utvecklas till litterära fjärilar! Vi kanske dör efter en sommar men lämnar efter oss en bok. För att komma dit måste vi förmodligen uppfinna en ny typ av partitur. Ett nytt sätt att skriva samma gamla historia. Få göken att sjunga annorlunda så att färre förstår.
- Vi måste föda.
- Göda nya grubblare och DÖDA! Alla dystra sinnen.

Stene från stenar o Leif från Rudbeck är lika med en kakofoni av hönor från en trappa av oktaver på spishyllan hemma hos någon som verkligen bryr sig om dessa kräk som diktar om en annan verklighet som inte finns varken därute eller i någon annans garderob som blivit länsad på sidentrosor och hattaskar från farmors tid som prostituerad i London!
Skrapaskrapaskrapa tända cigarrett köpa tändare eftersom den tidigare blivit äldre och inte vill leka med trissbeläggningen i magen, andas in o andas lite sämre ut, col kallas det och sedan skrapaskrapa skrapa, kommer o tänka på vintern 1965 när jag landade med pungkulorna runt äppelträdet som moder natur placerat i min snara framtid för att plåga.
Skrapaskrapaskrapa för att vinna tid i tiden som komma skall skällde hunden och gav mig en inblick i den lydnad som jag så långt visat mot mina arbetsgivare som alltid sett ned på mig och hånat mina försök att bli självständig, någon med en egen vilja som jag anammat från någon manlig förebild, kanske rentav innan jag stiftade bekantskap med äppelträdet som var den förste att kuva min manlighet på allvar.
Skrapaskrapaskrapa för att hitta triss i lycka, vilket verkar vara i det närmaste utopi för en disktjänsteman på pizzeria Papillon i Sala som aldrig sett större sedlar än tusenlappar i någon annans plånbok av krokodilskinn.

Jag såg siffrorna på den digitala panelen. De styrdes av kablarna i min hand som darrade av kylan i din blick som krävde upprättelse.
- Ingen.
- INGEN!!
- Ingen!

Så sa du till mig, innan jag såg honom. Lång och ståtlig. Lite skrattretande med sitt el-aggregat i handen. Jag visste att jag inte skulle gå igång ikväll. Jag visste att i morgon skulle jag vara en sång.

Den var inte så stor. Kraven. Pressen. Den hårda arbetsdagen. Dem kom man inte lös ifrån, trots de räfflade sandalerna. Den var verkligen inte stor. Alla ville se den röra sig. Alla ville se den höra sig. Jag var offerlammet, trots mitt dubbelmord.
Poseidons undersåtar har slutat simma, jag ser bara imma, dräglet hänger på min underläpp, påminner om kablarna jag hade i munnen för en stund sedan.
Den var inte stor. Jag fick ont i ryggen. Inte svansbenet. Inte nackkotorna. Inte den här gången. Jag skadade ynkryggen. Han som alltid fick stryk i årskurs två…

Lystenheten väcker lustenheten. Begäret skapar besväret. Ingen kan förstå. Ingen vill förstå vad svag en riktig man blir av att få fläskkotletter iförda i stringtrosor på en lördagsmorgon!
Ja. Jag har varit på en lyckad fest.

Jag läste tankar jag fräste tankar jag låste in mig för att inte göra illa någon. Den oskyldige, den skyldige, oskulden, diktatorn, frälsaren eller mig själv. Allt är mig likgiltigt!
_____________________________________________________________________________________________