Jag saknar hans talong... Skriven av Ninashine.

Jag saknar hans talong
I min ungdom var det alltid han som ledde mig.
Staketet,
som på ett så effektivt sätt skärmade av våra världar från varandra,
tillät oss ändå att beröra varandras fingrar,

Vi såg aldrig verkligheten.
Bara den förbannade bollen,
som flög dit den ville,
inte dit jag siktade,
eller dit han manade den.

Nu är allt försent.
Publiken har gått hem,
och den egna viljan är inte stark nog
att styra bollen i den riktning som den borde ta

Och han:
Fanns aldrig på riktigt.
Utom den gången,
när jag skulle bli ansvarsfull.
Stanna hemma för att läsa läxor.
Det slutade med att jag blev mamma.

Och han blev postgiropappa.

BRÄND!