Hondar kann inte praata!

Under skuggorna av trädkronor smyger mina joggingskor mot den halte bisamråttan.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
- Vem orkar bry sig när ens tillvaro rasar? ser jag honom muttra mot en steril schaktmaskin.

- Mama mia! Hundar kan inte prata!!

Under skuggorna av trädkronor,
smyger sig min hand runt en vacker kvinnas midja.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
- Vem orkar bry sig när ens omdöme sviktar? De orden kan vi läsa i varandras ögon. Just då. Just där.

- Älskar du mig? frågar hon försynt.

Jag knäpper mina byxor och säger: - Voff!

- Mama mia! Hundar kan inte prata...

Och så tar vi våra cyklar.