Swede abroad? Go vote now!

Startade en ny sida på fejan. https://www.facebook.com/groups/singlehunt/ Har flera kompisar som lyckats romantisera internationellt via facebook

så denna lilla klubb borde göra succe för dem som inte är rädda för att englandisera lite! Skulle det vara svårt att komma in som medlem så blir man först vän med mig på facebook. - Mig hittar ni här: https://www.facebook.com/LeifHTStrand Jag accepterar alla!

Leffe-smileysar i fotoform.

Leif-smileysarna nu även för icke facebookare! Bara att använda fritt! https://www.facebook.com/media/set/?set=a.876936042322916&type=1&l=1e3bf08b32

NU ÄR LEIF-SMILEYSARNA HÄR! BARA KLICKA PÅ ETT FOTO, KOPIERA WEBBLÄSARADRESSEN OCH KLISTRA SEDAN IN DEN SOM EN KOMMENTAR, PÅ DEN SIDAN SOM DU VILL HA DEN PÅ! https://www.facebook.com/LeifHTStrand/media_set?set=a.876255302390990.1073741857.100000195859606&type=3

Freedom of speech does not mean that I have to say what people expect me to say! (Leif The Guru TM, 2014)

Life

I am not in perfect Harmony but my life is still a Melody. (Leif The Guru TM, 2014)

Bush.

You can not water every Bush. That is why I stand up for Obama! (Leif The Guru TM, 2014)

MIDVINTERKYLA

Slokörad hare på midvinterskare, springer för livet från skuggan av döden. Halvkvävd av nöden, stupar i snön, ut på sjön. Två skuggor blir ett, blott ett djur är lätt men två blir en börda, för den tungsinta isen som brister av sorg. Näcken för räven och den skräckslagna haren till sin undervattensborg… Plötsligt vänder han blicken mot sina fångar, vars andedräkter ångar på hans fiol. Räv, du får gå men haren får stanna, för jag skulle ha tagit hans mamma redan i fjol. Och så slutar en saga om livet och döden, en läxa om verklighet och fantasi. Man blir inte alltid räddad ur nöden men man kan bli förlåten, om gud står en bi…

Skyddsängeln.

Mina fötter gled på dyig sjöbotten. Gradvis, trots mitt hopplösa kämpande, gled jag mot djupare vatten. In i det sista försökte jag få mun och näsa över vattenytan men gav slutligen upp, när ett lugn som inte går att beskriva för någon som inte upplevt samma situation, tog överhanden över min rädsla… Det var hans tredje hopp. Den lille pojken föll pladask ned i sjön och började genast sparka intensivt för att komma fram till stegen som skulle ta honom upp till den brygga som jag satt och väntade på. Plötsligt upphörde sparkandet och pojkens min blev allvarlig. Jag såg ingen rädsla i den. Snarare förvåning. Hans huvud sjönk sakta ned under vattenytan. Till en början satt jag i ett slags halvslummer och bara tittade men plötsligt insåg jag att min son höll på att drunkna! Jag slet av mig t-shirten och hoppade i vattnet med ett våldsamt plask. De få simtag som behövdes för att nå hårsvallet på vattenytan gick rekordsnabbt. På väg mot bryggan kom minnesbilderna tillbaka… Jag befinner mig i ett slags medvetslöst tillstånd. Jag reagerar på allt det som sker ovanför vattenytan men kan inte kommunicera, än mindre röra mig. Plötsligt väcks jag ur min dvala av en våldsam smärta. Jag ser hur en gudomligt vacker kvinna lyfter upp mig ur vattnet. En kaskad av vatten forsar ur min mun och jag känner mig illamående. När kvinnan ser att jag mår bra igen, ler hon och sätter sig på bryggan en bit bort. Det tar mig ett par minuter, innan min tioåriga hjärna inser att jag varit nära att drunkna. Springande kommer jag fram till mina föräldrars filt. - På tiden att du kom. Vi skall äta nu. Säger pappa irriterat. Jag hasplar ur mig allt jag vet om mitt drunkningstillbud och insisterar på att pappa och mamma skall följa med mig för att tacka kvinnan. Efter mycket om och men reser de på sig motvilligt. När vi kommer fram till stranden är bryggan tom. Jag springer runt området som en vettvilling men hittar henne inte. Trots att jag frågar flera personer som befann sig på plats vid tillfället, är det ingen som sett vare sig kvinnan eller drunkningstillbudet. Mor och far avfärdar hela händelsen som fantasier och går tillbaka till sin filt med mig i släptåg. Mina tankar flyger till farmor i Finland. Hennes berättelser om skyddsänglar. Hennes envishet. I alla de år som vi semestrat i Finland har hon fått mig att läsa en aftonbön till den skyddsängel som är avbildad på tavlan ovanför min säng. Hon står tillsammans med två små barn på en bro som går över en strid fors. - Det var hon som var kvinnan! Väl uppe på bryggan repar sig min son snabbt. Han verkar inte ens rädd. Snarare trygg. Onormalt trygg. Det slår mig: Kanske var detta ett sätt för mig att betala igen det som skyddsängeln gjorde för mig? Vad är egentligen en skyddsängel? Finns de? Jag vet inte säkert. Min farmor brukade säga att en skyddsängel oftast är en död nära anhörig som har som sin uppgift att vaka över någon för att denne inte skall råka illa ut. Kanske är min nära kontakt med det övernaturliga ett tecken på att jag så småningom blir en skyddsängel? Jag vet inte. Jag vet bara att hon fanns där när hon behövdes och att jag var på plats när min son behövde mig som mest. - Och jag lägger fortfarande in några rader till min skyddsängel i aftonbönen. Inte för att jag är så vidare stark i min tro. Snarare för att vara på den säkra sidan.

Full muff och raka rör!

Jag hade helst av allt velat studera trädtopparna och beundra de få gulbruna lönnlöv som fortfarande envisades med att hänga kvar på trädet. Istället väcktes jag upp ur mina tankar av min gode väns viskning: - Prata med honom precis som vanligt. Han har inte så många att leka eller prata med. De andra ungarna är rädda för näsan. Jag vände motvilligt blicken mot den lille pojken framför mig. Han satt på en röd trampbil och hade kunnat tas för vilken lekande femåring som helst, om det inte hade varit för ansiktet. En tredjedel av näsan var borta och överläppen torr med sår i mungiporna. Huvudet var hårlöst och på vänsterörat saknades en bit av örsnibben. Jag tvingade mig själv till ett leende mot den lille pojken och sade: - Jaså. Du har redan körkort. Få se om du kan ratta bilen då. Kör allt vad du kan runt gården så ska jag ta tid! Kom ihåg: Full muff och raka rör! Jag såg trampbilen flyga fram de första trettio fyrtio metrarna, för att sedan gå långsammare och långsammare. En stund senare stannade pojken framför mig och jag såg att han var totalt slut. Mellan sina ansträngda andetag slängde han fram en ivrig fråga: - Var det så där som du sa? - Du menar ” Full muff och raka rör” ? frågade jag. - Det betyder att man kör jättefort och har raka rör istället för ett vanligt avgasrör. Du har ju bara raka rör på din trampbil och så fort som det gick nyss måste det ha varit precis så... Pojkens ögon sken av glädje och han utbrast: - Jag ska köra så där igen. Först ska jag bara vila lite och dricka läsk. Jag fick tårar i ögonen. Pappan vände sig bort och jag kände mig hemsk. Den lille pojken lutade sig bakåt på sätet och slöt ögonen. - Så trött blir han för minsta lilla ansträngning. Sade pappan till mig. Klumpen i halsen på mig blev bara större, när jag plötsligt hörde pojkens röst igen: - Kan du titta på klockan när jag kör? Jag gav pappan en frågande blick men till min förvåning nickade han uppmuntrande. - Det spelar ingen roll. Huvudsaken att han får göra det han gillar mest av allt. Köra sin trampbil. Det blir nog inte så många gånger. sade pappan och svalde. - Ok. Men då måste du köra så där som jag sa. Kan du säga det själv? - Full muff och raka rör! Utbrast pojken och skrattade. Jag ska köra så långt jag orkar! Jättefort! Det blev ett helt varv runt gården. Jag sade tiden till pojken som sken av lycka. Plötsligt föll hans huvud bara ihop. - Jag måste ta in honom. Erik blir så fort trött. Tack för att du lekte och pratade med honom. Jag har jättesvårt för att orka med det själv. Det är inte lätt att leka och vara glad, tillsammans med någon som ska dö vilken dag som helst… Min vän gick in och jag stod ensam kvar. Förstummad. Chockad. Att pojken var sjuk, det hade jag förstått. Men att han skulle dö, kändes helt ofattbart. Inte ens inne i min lägenhet släppte känslan av hjälplöshet sitt grepp om mig och för första gången i mitt vuxna liv, märkte jag att tårarna rann längst med mina kinder på grund av någon som inte var nära anhörig. Min vän och hans fru flyttade tillfälligt för att deras son skulle få större lekutrymmen på lantstället. Redan efter knappt två veckor kom familjen tillbaka. Utan Erik. Han hade hamnat på sjukhus redan efter fyra dagar. Hela tiden under denna vistelse hade han varit vid medvetande. När pappan suttit hos honom den sista kvällen, hade pojken som inte förstått att han skulle dö sagt: Jag vill inte ha feber. När jag kommer hem vill jag köra fort. Jättefort. Så där som Leffe sa. ” Full muff och raka rör” ! Det har gått ett tjugotal år sedan dess. Än i dag när jag träffar någon som påstår sig vara raggare, skrattar jag vemodigt och säger: - Raggarsläktet har dött ut. Den siste dog 1986. Leif Strand

We don´t have any contact, what so ever There are situations when this becomes more than a problem Out of coffee? (As if you could help…) Need for somebody to talk with? (You are not that social, but a very good listener) So: I don´t know when it´s time I don´t even know why Life is boring Just call for me, when ever you feel!

Think about a word Just any word Think about it for ten seconds How many disturbing thoughts did you have during those seconds? That’s why eternal love is so hard to find…

Hon står där som en översteprästinna med sina fallossymboler, slagverken. Den bomullsvadderade pinnen smeker metallrörens erogena zoner och orgasmen klingar längst med det smutsgula kaklet, sedan vidare in i tunnlarna.Torghandlarna tittar medlidsamt på henne, där hon står vid ingången till Skärholmens tunnelbanestation. Där står Lennart, som tydligen tappat sin karakteristiskt blommiga luva. Kanske även han, i likhet med en kyrkogårdsarbetare från förorten, blivit huvudlöst kär i det exotiska? Jag låter den uppslagna tidningen dölja min trånande blick för de förbipasserande... Hon är kär men inte i mig, utan i det ynkliga mässingsröret som ger ifrån sig ett A i vibrato. Hon kan inte spela orgel, bara slå på metallrör. Jag kan inte förstå henne. Knäpper ett fotografi på detta underliga, sedan vänder jag mig bort och styr stegen mot rulltrappornas rytmiska parningsljud... Min gröna dunjacka växer till en julgran och alla ser den men ingen ser mig. Då passerar hon med sin skramlande resväska och julgransbelysningen slocknar. Jag gör mig osynlig. Jag vill inte att hon ska veta. Hennes vidunderligt vackra ögon ser ända till Kina men jag är bara ett moln... Högt däruppe, sjunker jag så lågt att jag kan se henne sjunga i duschen, och när vinden tilltar, blåser jag iväg som en herrelös fregatt i stormen... Fragment av mig faller hårt mot marken och jag står åter i vänthallen i min gröna dunjacka. Alla ser den men ingen ser mig...

Factoids about Lapland: 1. 2% chance of meeting a bear in the Lapland forests. 2. 80% chance of meeting a Thailander in the Lapland forests. 3. 4% chance of meeting a Rheindeer in the Luleå Forests. 4. 25% chance of meeting a Rheindeer 100 km further north from Luleå. 5. NO polar bears here. 6. 2% chance of seeing a seal on the Luleå beaches. 7. 25% chance of seeing a seal 10 km out from Luleå, in the archipelago. 8. The land is rising with 1 cm/year here or 1 meter in 100 years, so we have a lot of places that are called,"beach, bay" and such, on dry land. The Old Town was a Harbour a few hundred years ago, but now it is just a nice little village with no water what so ever! (Leif The Guru TM, 2014)

"Its nice to be nice Dan, its taken me a lot of years to learn that mate." (Bull Lane TM, 2014)

It is night somewhere and people are able to sleep. (Leif The Guru TM, 2014)

It is tough standing on The Top, so I will sit down. (Leifguru TM, 2013)

When a Woman puts on her ugliest Pyjamas, it means that she doesnt want you. When I put on my ugliest long Underwear, it means that it is very cold outdoors. (Leifguru TM, 2013)

Man's greatest weakness is that we know when things go wrong, or when when things are going well, but we are very poor at controlling something that is still possible to change. (Leifguru TM, 2013)

Put your hands on a Feather and it might turn in to a Bird! (Leifguru TM, 2013)

I always spend my Money, like I was going to die tomorrow. Maybe that is because parts of me died Yesterday. (Leifguru TM, 2013)

We are always very good at noticing things right under our nose but we always get hurt by things above our heads! (Leifguru TM, 2013)

Never hide your good attributes. You have them for a reason. (Leifguru TM, 2013)

How to make boring things more funny: - Jobetyjobetyjob! (Leifguru TM, 2013)

I once woke up innocent and then I peed The Doctor in his face. (Leifguru TM, 2013)

It is much easier to provide other people happiness than to be happy your self (Leifguru TM, 2013)

"We've always done it this way" is the most time-consuming expression. (Leifguru TM, 2013)

If we know that we can bring our game piece around the board at once: - Why do we at all use a dice? - Because man is an expert at creating problems but not an expert in solving them. (Leifguru TM, 2013)

Lesson about war with chess symbolism: - Why spend hours to win a chess game, when you can make a checkmate in two moves? (Leifguru TM, 2013)

A morning is a morning, even when it feels like a morning. (Leifguru TM, 2013)

Being humble is not an option: - It is just a bad decision. (Leifguru TM, 2013)

Just like your Colon, life is longer than you think... (Leifguru TM, 2013)

Sleep is The Only Real Super Power: - It can remove hours of your life. (Leifguru TM, 2013)

For some people Tomorrow was Yesterday. (Leifguru TM, 2013)

To teach a Dog to roll, is easy compared to teaching a Human to say " I am sorry." (Leifguru TM, 2013)

To put a horses head in your enemy's bed, does not tell him that he was wrong. To eat smoked Horse meat while he is watching, is telling him that you are someone by the price of The meat. (Leifguru TM, 2013)

You can avoid most problems just by nodding. (Leifguru TM, 2013)

Depending on who we confront, we are different individuals and in the next moment we already have forgotten who we was just a few seconds ago. (Leifguru TM, 2013)

A small matter can become a big issue. (Leifguru TM, 2013)

There is always room for two women in a mans life but there is never room for two women in a woman's life. (Leifguru TM, 2013)

One of the most important things in life is to learn how to say "Maybe" in a very convincing way! (Leif The Guru, 2014)

Never eat fruit or berries, if you want to become drunk. The Death-Rate among birds that do so, is amazingly high... (Leifguru TM, 2013)

Recently I watched The Swans come back from The South. This morning I wondered, why two of them moved back South rapidly? Well: _ That was before I was sitting smoking at The Balcony in a minor Snow Storm! So Leifgurus wisdom for The Day just has to be: "Trust The Birds but not The Birds!" (Leifguru TM, 2013)

Rolling your balls in your hand, does not make you a Soccer Player! (Leifguru TM, 2013)

A gun in the hands of a minor is like a Lollipop in the hands of a woman: - They will do unexpected things with it... (Leifguru TM, 2013)

We need Water daily so why are we so afraid of some ice melting?? (Leifguru TM, 2013)

I once was young and cute. - Now I am only cute... (Leifguru TM, 2013)

Nothing is more valuable than pointless facts. (Leifguru TM, 2013)

There is no use memorizing this very moment. - No one will remember it in ten years anyway. (Leifguru TM, 2013)

It is not the size of your Brain but the Volume of your Heart that matters. (Leifguru TM, 2013)